Lördagen som var igår
Man vaknade av att man inte kunde sova. Letar rätt på alla sina saker och tar bussen hem. Hemma städar man lite, duschar, värmer mat som man tar med sig på vägen när man springer till bussen in mot stan. När vi är framme träffar vi Pappa och Jeanette vilket var alldeles för länge sen senast. Nästan hela familjen Lundberg går och spelar lazer dome och ägde ut dom andra två lagen totalt. Sen var det kinamatsbuffé och sen ge sig av mot hemtrakterna igen och sova på bussen.
Vi kom till nynäs igen runt 8, gick och mötte speedis och sen gick vi hem till sara och becca.
Jag som var ganska trött efter att ha sovit på bussen hem piggade upp mig själv lite med energidryck. Det kanske man inte borde ha gjort för om jag hade varit som alla andra och inte bara varit astaggad och haft kanintesittastilldamp så hade jag förmodligen inte sett Rebeccas säng stå där lite fint och se mjuk ut. Och om jag inte hade sett den hade jag förmodligen inte heller tagit sats sprungit och hoppat ett högt jävla hopp för att sedan landa och höra knakandet av brädorna som gick av.
Jag brukar ju göra så i Jennys säng. Det gör alla här hemma. Den har minsann inte gått sönder.
Men Rebeccas säng gjorde det.
Med hjälp av rasmus, hammare och spik och lite silvertejp lyckades man dock laga den så det går att sova där igen, men ändå den är fortfarande trasig.
Nu har jag lärt mig att vanliga människor inte brukar göra höjdhopp och magplask osv. i folks sängar och mitt såkallade smeknamn Failfrida har jag väl knappast minskat chanserna att bli av med.
Vi kom till nynäs igen runt 8, gick och mötte speedis och sen gick vi hem till sara och becca.
Jag som var ganska trött efter att ha sovit på bussen hem piggade upp mig själv lite med energidryck. Det kanske man inte borde ha gjort för om jag hade varit som alla andra och inte bara varit astaggad och haft kanintesittastilldamp så hade jag förmodligen inte sett Rebeccas säng stå där lite fint och se mjuk ut. Och om jag inte hade sett den hade jag förmodligen inte heller tagit sats sprungit och hoppat ett högt jävla hopp för att sedan landa och höra knakandet av brädorna som gick av.
Jag brukar ju göra så i Jennys säng. Det gör alla här hemma. Den har minsann inte gått sönder.
Men Rebeccas säng gjorde det.
Med hjälp av rasmus, hammare och spik och lite silvertejp lyckades man dock laga den så det går att sova där igen, men ändå den är fortfarande trasig.
Nu har jag lärt mig att vanliga människor inte brukar göra höjdhopp och magplask osv. i folks sängar och mitt såkallade smeknamn Failfrida har jag väl knappast minskat chanserna att bli av med.
Kommentarer
Trackback