Innan jag tar fram rakbladen och börjar cutta på grund av denna dystra stämmning som befinner sig någonstans mellan väggarna och taket måste jag bara berätta för alla er där ute som inte vet hur det känns att vara ensam hemma. Vårt stora röda hus har aldrig någonsin varit såhär tyst. Man fösöker sjunga eller nånting för att det ska bli lite mer som vanligt men det är inge kul om ingen hör. högtalarna till datorn är ju sådär asdåliga så nån musik kan man ju inte kalla det heller.
Det man gör är att titta på gamla bilder, skratta i sin ensamhet, jättemycket, men sen blir det lika tyst och tråkigt igen.
Kul också att den där systern lägger ut en bild på hur fantastiskt det är och den där andra systern ringer och berättar hur varmt det är och den där mamman ringer och berättar hur bra det är.
Här sitter jag, äter en safariyogurt och håller på att somna men jag orkar inte gå och lägga mig, väckarklockan är ställd på 5 och tanken på att det snart är morgon håller på att döda mig.
Fast! där kom jag att tänka på att det är ju smart att gå och lägga sig nu så det snabbt blir imorgon så det kan bli helg nångång :D
haha dags att sooovaaa