vissa dagar bara älskar jag mitt liv och att vara jag hur mycket som helst. Hela livet bara känns som en knallorange flytväst, det bara flyter på och bara lyser.   
men sen vissa stunder känns hela livet som pölsa lämnad kvar på bordet några timmmar, grå, kladdig, förstelnad med små bitar i som blivit hårda.
Senaste tiden har jag gått runt som en flytväst, men just idag glömde jag pölsan på bordet.
Fast sen tänker man, bara å värma pölsan ju så bliren god. Tugga svälj och på med flytvästen. 
Så nu ska jag sova och imorn till frukost blire varm pölsa.


SÅ JÄVLA DJUP OCH POETISK!