En galen proffessor, eller nån form av asutbildad smart expert med nåt invecklat namn har kommit på värsta grejen som gör att ingen någonsin mer ska behöva gå i skolan. apparaten används genom att man stoppar in fakta med hjälp av en liten sensor som man stoppar in direkt i hjärnan för att komma åt cellerna. På så sätt kan man lära barn saker redan när de är små, ingen behöver någonsin gå i skolan eller utbilda sig överhuvudtaget mer.

Problemet som inte alla proffessorns anhängare ser är bara att hans plan är att ta över världen genom att kunna bestämma exakt vad alla ska lära sig, hjärntvätta dem liksom.
Vi sitter på ett vanligt möte med K-utskottet i ett stort konferensrum som jag aldrig hade sett tidigare, aspimpat och coolt var det. Vi pratar lite om den här proffessorn och jag säger att vi borde försöka stoppa honom att inte få fler anhängare. Alla håller med och tycker att det han försöker göra är fel. Ända tills dess att det kommer fram. Vi har två förrädare i gruppen! de erkänner eftersom att det redan är försent, de erkänner precis i samma stund som de tar fram och trycker på knappen som gör att bomben börjar räkna ner.
HUR kunde ni göra så ? vad är det för fel på er? Hela världen kommer förstöras om ingen stoppar honom.
-vi gör bara vad som måste göras, förklarar förrädarna. Alla skolor i hela världen kommer att sprängas inom några dygn. Vi tror på hans idé om denna utveckling, vi måste göra detta...
Alla sitter kvar och väntar på döden, är det så här det känns alltså ? Jag ska dö snart, fan vad lugn jag känner mig.
Men nej det här går inte, jag måste hinna träffa johan ensista gång innan jag dör.

Av nån anledning lyckas jag jättesnabbt förflytta mig till min lägenhet i Råslätt som just den här dagen har utsikt ända bort till högskolan. JAG MÅSTE RÄDDA ALLA INNAN BOMBEN SPRÄNGS! vad ska jag göraaa? Sen sprängs det, 4 stora explosioner och man ser elden och röken som stiger mot skyn och det skakar till i hela huset trots att jag är långt bort från explosionen.
Jag måste fly, jag måste ta mig till nynäs, jag måste veta om Johan fortfarande lever. Jenny var i skolan så hon är redan död. Men Jönköpings högskola var bara startskottet. Snart ska alla andra skolor i hela världen sprängas, jag måste rädda dom jag kan.
Inga telefoner fungerar efter explosionen, gatulamporna har slutat fungera så det är kolsvart ute, jag springer och lyser lite med min mobil. När det är så här mörkt ute- det är då pedofiler och våldtäcktsmän är ute och jagar. De har ingen skam i kroppen, de ska ut och våldta när denna tragedi just inträffat. Jag springer för livet, så fort och så långt att de inte orkar med att jaga mig mer och så långt att gatulamporna börjar fungera igern. Ute på landet. På en ensam grusväg går jag, då en svart liten bil saktar in vid min sida. Det är en busschaufför som känner igen mig för att jag brukar åka på hans buss mellan Jönköping och stockholm, och av någon anledning visste han att jag skulle till nynäshamn så han låter mig åka med i bilen tillsammans med honom och hans son.

bilfärden går ut på att hela tiden försöka få igång radion, se om det finns några nyheter någonstans som kan rapportera nånting, kolla gps:en så vi inte kör i närheten av någon skola och hela tiden tänker jag, att Jenny är redan död, alla mina vänner här är döda, bomningen får inte ha kommit till nynäs än ! Jag måste få tag på johan, han får inte dö. Varför kan inte nån skittelefon funka för, plötsligt börjar en telefon pipa, jättehögt.

Jag inser då att det är min alarmsignal och att klockan är tio över fem en helt vanlig onsdag och jag kan glatt konstatera att det hela bara var en sjuk dröm.
Lycka var känslan jag hade i magen när jag klev upp så tidigt för att gå på två pass på gymmet alldeles för tidigt på morgonen. Så jävla lycklig att jag lever och att min släkt och mina vänner lever och att jag har en galet fin pojkvän som också lever.
trots det så var man ju lite skeptiskt till att gå till skolan idag..