Alla har nånting med sig själv som man gillar, man kan ju inte hata sig själv.
Det som är det allra bästa med att vara mig, om nån skulle vilja få för sig att veta hur det känns, det är mitt efternamn.
Lundberg. För en äkta Lundberg kan liksom inte riktigt definieras, dom är speciella.
Jag tror att alla riktiga Lundbergare är snälla i alla fall. Tar inte så allvarligt på saker, är rätt dåliga på att inte vara glada.

Tack vare min fina farmor och min skitsnygga pappa har jag iallafall såna där snälla ögon. Jag kan nog inte ens se arg eller farlig ut om jag försöker.