Sitter hemma trycker i mig torkad frukt och nötter framför min dator med lite böcker och anteckningsblock i knät. Vem har sagt att fredagsmys innebär att slöa. Om man ändå ska sitta still kan väl iallafall hjärnan få jobba lite.

 

Kände att jag måste skriva av mig lite för jag tänker så mycket jämnt att man inte hinner med att registrera allting. Det är nog därför jag pratar så mycket, hjärnan orkar inte med allting så den skickar ut saker genom käften istället för att få lite plats och då hinner man inte tänka på vad man säger innan man pratar.
Något som jag satt och tänkte på nu bara för att jag pluggar till en tenta är att det är så väldigt konstigt egentligen att vi går i skolan och utbildar oss och lär oss en massa saker som ingen kan förklara varför vi lär oss. För enda anledningen till att en lärare kan sätta rätt eller fel på det jag skrivit på en tenta beror ju på att det är vad läraren har lärt sig.
Men hur vet läraren att det är sant ? För att läraren lärt sig det av "en pålitlig källa" ? Och varför är det en pålitlig källa ? För att man har lärt sig hur man ska lära sig. Ingen av mina lärare har varit med om, eller upplevt den historia jag läser nu om journalistiken och dess utveckling. Men dom har ändå rätt att säga till mig att det jag tror om historien är rätt eller fel. Det kan lika gärna vara det dom lärt sig som är fel, dom var inte där så det enda dom har att gå efter är deras fanatasi och vad dom tycker verkar trovärdigt som i sin tur grundar sig på vad de har lärt sig och hur de levt.
Alltså det finns ju en anledning till att vissa tidskrifter finns kvar, Någon ville att de skulle bevaras. Hur vet vi att de äldsta dokumenten man hittat i historien beskriver verkligheten som var då och att det inte är någon som skrivit ner saker från sin fantasi? Alltså, tänk om någon bara hittade på att det fanns vikingar, det kanske var en lek. Som att vi lekte Harry Potter i bergen på rasterna i skolan, om våra hemmagjorda trollstavar, kvastar, galleonerna vi samlade och allt vad det nu var hade bevarats tillsammans med Harry Potter böckerna och någon hittade det en jävla massa år senare kanske de skulle tro att det var sant så länge ingen skrev ner att det bara var på låtsats.
Kanske är ett dåligt exempel men teoretiskt sett vore det ju inte omöjligt.

Av nån anledning kommer jag alltid på en massa andra tankar när jag pluggar. Alltid nya saker jag vill göra. Det jag har suttit och läst om nu gav mig en idé på vad mitt nästa projekt ska bli så fort jag får lite tid över. Jag ska nog försöka skriva någonting som jag hoppas att någon en vacker dag i framtiden kan hitta och använda som bevis på historien.
Om det ens kommer vara möjligt att fortfarande läsa i framtiden. Vem vet, alla bokstäver kanske kommer gå över till tal och rörliga bilder på heltid istället. Eller så kommer någon uppfinna tidsmaskinen så när man viil lära sig något om historien är det bara att åka tillbaka dit och kolla hur det såg ut. Man vet aldrig.

 

Men fatta vad coolt om min verklighet skulle bli de som lever i framtidens bild av hur livet ser ut på den här tiden. Det vore något. Min bit av historien skulle isåfall få heta Fridtiden.