"-Är du bra på att åka skidor?
-Alltså.. det beror väl på vad man jämför med. Jag brukar köra svarta backar och svänga typ 2-3 gånger sen köra rakt fram...
Egentligen tycker jag mest om att åka lift. "


Ja vi är nu ÄNTLIGEN hemma! Det dåliga vädret lyckades övertyga Björnen att fylla bilen med 4 hemlängtande systar och vi åkte hem från Idre en dag tidigare än alla kusiner och mormors och allt vad det var som var kvar.

Det är bestämt att alla ska hålla sig hemma idag av nån anledning så vi åkte såklart och inhandlade lite chips innan vi anlände till hemmet. Man kunde känna i luften hur glada och lyckliga alla var när vi gick in genom portarna på ica här i Nynäshamn. Kanske var det chipsens kärlek och värme som spred sig i våra hjärtan och chipsmagar, eller så var det bara det faktum att vi återigen befinner oss i  Nynäshamn.

Det här blir ett sånt där jätte meningsfullt blogginlägg där jag inte kan skriva nånting men skriver massa ändå.

Nu har jag sån där cpdamp igen när man har en massa energi som inte får plats att ta vägen nånstans. Vet inte vad jag ska göra alltså. Varför kan det inte bara vara sommar nu så man kan göra vad som helst?!

Jag kommer explodera snart! :) ::):) ):):):):):):) : ): ):  ): ): :):):):):

Jenny är inte här för hon jobbar och det går inte att bli av all energi utan henne. Man vill bara ut på äventyr och göra farliga saker.
Så jävla jobbig känsla alltsåååå. Men fan jag får väl gå och dampa med nånting tills jag träffar henne och vi kan cpdampa tillsammans.

ähähähähähäh'
en sån där hypelåt dårå.







Trevlig helg, drick några elg!

Jag vaknade denna morgon av att det var ovanligt varmt i mitt rum. Ett ytterst sällsynt fenomen i vårt kalla hus i på vintern Sverige. Jag tog av mig ett av mina två täcken jag hade på mig, vände mig åt höger, och förstod därmed den bakomliggande orsaken till värmen.
Jag hade somnat mitt i ett avsnitt av chuck som är min lökserie just nu, med datorn på kvar i sängen och allting. Jag insåg också att detta innebar att jag inte ställt något alarm och att min lektion började ungefär för en kvart sedan.

smörgåsrån till frulle och skratta lite åt efterblivna systrar och sen skynda till skolan.



En vacker dag när jag har bil och körkort kommer jag att slippa springa jämnt

Efter en något uttröttande helg med lite för lite sömn återvänder jag en måndag som denna till skolan för att sova mig igenom första lektionen, leka mig igenom andra, äta/sitta i koma kvar vid bordet i matsalen hela lunchen och nu sitter jag återigen här vid en dator och längtar efter min säng när jag egentligen borde plugga.

Måndagar är den absolut värsta dagen på hela veckan. Det är den enda dagen jag inte har sovmorgon, OCH den enda dagen jag slutar sent.
Nä nu ska jag bjuda på lite gamla bilder jag hittade på mitt usbminne innan jag somnar sittandes här framför datorn :)

magen exploderade, det kändes som någon stod och högg mig med 24236546484987 stora feta nålar, tårarna rann av sig själva, jag började se prickigt och blev alldeles snurrig, det kändes som jag skulle kissa på mig, jag visste inte vart jag skulle ta vägen, och mina vänner satt där och bara skrattade åt mig. Sa en massa saker som Fick det att fortsätta. jag trodde jag skulle dö.
Jag har idag upplevt känslan av hur det  måste kännas att skratta ihjäl sig.
Det var smärtsamt.

och slutade med att jag gick hem och smörjde in magen med bedövningssalva. hoppas jag kan sova lite nu

Snart skall jag utsätta mig själv för tortyr. Jag ska nämligen umgås med jenny sara och rebecca.
Detta låter kanske lite konstigt eftersom jag brukar säga att det här umgänget tillsammans bildar the fantastic 4.

Men just idag har jag sån galen träningsverk. Har aldrig varit med om något liknande i hela mitt liv. Träningsverk i magen. Det är det som gör det hela till tortyr. Det är nämligen smärtsamt att skratta idag. Vilket jag nog aldrig nånsin lyckats undkomma någon annan gång när jag vart med dessa rackare.
Får väl se hur detta slutar..

det går inte att ladda upp videos. SKITSAK, jag som skulle uppdatera för att vi aldrig gör det. Nu har jag inget att uppdatera med längre.

The secret side of me
I never let you see
I keep it caged but I can't control it
So stay away from me
The beast is ugly
I feel the rage and I just can't hold it

It's scratching on the walls
In the closet, in the halls
It comes awake and I can't control it
Hiding under the bed
In my body, in my head
Why won't somebody come and save me from this
Make it end

I feel it deep within
It's just beneath the skin
I must confess that I feel like a monster

I hate what I've become
The nightmare's just begun
I must confess that I feel like a monster

Man är rastlös men kan inte göra nånting för det är för jobbigt att koncentrera sig. man känner att det bara finns en massa energi som vill komma ut men det finns ingenstans att ta vägen. det finns liksom ingen öppning, all energi gör mig galen, orkar inte tänka, orkar inte skriva, orkar inte göra något, samtidigt som det är det man egentligen vill. Det är tråkigt att inte göra nåt, måste göra av med energin, men hur då ? den tar aldrig slut.
om man förstår den där känslan kan man förstå hur all tid kan gå åt till att göra ingenting och ändå är man så trött att man sover hela dagarna i skolan och aldrig på natten.

vill bara ge mig av på äventyr och göra sånt som är roligt, orkar inte med skolan och vintern längre. det är allt det tråkiga långsamma kalla mörka sega med vintern som gör mig konstig tror jag.

GEEEE MIIIG VÅÅÅÅÅÅÅÅÅRRRR NUUU FOOR HELVEEEDEEEE!!!

Jag har inte mått så bra dom senaste 2 dagarna. Iallafall inte under dagtid. Detta beror då på 2 saker. att jag är förkyld, och den största mest avgörande faktorn, skolan.

Skolan gör att man inte hinner sova ordentligt vilket leder till dålig hälsa. Det är också anledningen till att jag är vaken nu och sitter och klagar när jag egentligen skulle kunna sova. För om jag inte varit så trött att jag somnade när jag kom hem från skolan, och sen igen efter middan när vi kollade på film skulle jag faktiskt vara trött nu.

kaos.

Jag kände mig för endast ett litet ögonblick sedan alldeles lycklig, för jag tänkte gå och lägga mig snart och räknade ut att eftersom jag har sovmorgon och klockan inte är så mycket så skulle jag inte behöva somna i skolan imorgon.

Men så är det ju så med saker och ting att man kan inte alltid få som man vill. En blick på min gröna tandborste  fick mig att plötsligt minnas. Jag ska gå till tandläkaren imorgon. 7.40 där rök min sovmorgon och alla chanser på att vara extra långsam, komma försent och därmed ha en helt uppriktigt ärlig bortförklaring med att jag var hos tandläkaren. Typiskt

Jag hatar när man har något riktigt riktigt skittråkigt som väntar. Sitta där och vänta i tuuuusen år med jättefula blåa plastsaker på fötterna, läsa några jättetråkiga eller bara väldigt gamla tidningar medans det sitter nån gamling och stirrar på en i andra soffan, prata med tandläkaren låta den kolla i munnen i typ 5 minuter och sen gå därifrån. Detta ska man offra sin sovmorgon för. Tänk att stiga upp extra tidigt, tidigare än vad jag någonsin gör för att hinna till skolan, bara för detta.
Nu har jag ingen lust att sova längre för då kommer det ju bli imorgon.

Fuck you people

I tisdags gjorde jag comeback i stallet igen efter ungefär två veckor då det var jul och nyår och sjuk och allt vad det var. Kändes som att man varit borta hur länge som helst. Men jag märkte för nån dag sen att jag knappt har några bilder på min fina, alldeles väldigt speciella favoritpålle. Så då var jag tvungen attt fota idag bara för att dom senaste bilderna är sen i somras.


Såhär vacker är hon att titta på :)

Just nu sitter jag här i mörkret i en koja i mitt rum som i brist på annat att fördriva tiden med igår byggdes i min säng av 3 till åldern sett vuxna personer. Man kan tycka att det är ett märkligt beteende, men det är faktiskt lite varmare här inne och så blir det inte lika ljust när man vaknar.

Anledningen till att jag sitter här i skriver just nu istället för att njuta av en fantastiskt skön skönhetssömn i kojan är att jag inte kan somna. Om det beror på en extrastark redbull jag startade dagen med, eller bara att jag har en massa skratt och annat i hjärnan sen Lunbergstvillingarnas långa kvällspromenad idag får man väl aldrig veta.

men jag ska försöka vända tillbaka dygnet nån gång. räkna på nurå

Det fanns bara 4 säsonger av heroes verkar det som. Slut på det roliga, det finns inget att göra längre. Fetmatiderna har nått sitt slut, det finns inte längre någon anledning till att hålla sig inomhus en hel dag, trots att man egentligen är sjuk. Nu är det återigen dags att börja göra saker. ut och dallra lite med det där fläsket man samlat på siog.

Är man sjuk har man en anledning till att ligga och löka hela dagen. Snart har jag sett alla avsnitt till och med säsong 4 av heroes. Vet inte om det finns fler än så.
Jag har på senaste tiden märkt att man börjar bli lite hjärntvättad, flera nätter i rad har jag drömt att jag har superkrafter, eller vaknat och trott att det egentligen inte är jag på riktigt som är här, att det bara är parkman som har fixat med våra hjärnor så jag kan inte bestämma själv vad jag gör, för det här är egentligen inte jag. Haha, det är ganska stört.
På nyår lyckades jag också gå/springa in i en vägg. Kanske var det mitt undermedvetna som ville visa att jag hade superkrafter och kunde springa genom väggar?
Det lär man aldrig få veta, men just nu är de enda superkrafterna jag vill ha, såna där healingkrafter så jag kan bli frisk!